Sida:Fredmans Epistlar.djvu/237

Den här sidan har korrekturlästs
222


Den eld som utaf Himlens hand
Gör naturens band

I båd våg och land, Fin.

Brann här; se i vår clenod,
Se i detta blod
Fröjas ärestod.
Hon kall! lät oss alla varma i hjertat nu vara;

Vid glas vi vår sorgesång förklara. D. C.





N:o 66.