Sida:Fredmans Epistlar.djvu/249

234

Och kring golfvet svänger,
Och när han i taket slänger
Opp sin trinda hatt.
Ulla blir arg,
Och sig ur dansen kastar;
Vild som en varg,
Han efter lammet hastar.
Båda skratta, båda skrika,
Med musik tillika.
Rak i lifvet, rak Ulrika!
Ropar Movitz gladt.

* * *

Släpp mig Farbror! Nej min Syster!
Släpp min Dotter! — Inte!
Jag din hjärna sönderkryster.
Inte det jag tror.
Kärlek ömt mitt bröst påminte
Fordna qual och tårar;
Samma pil mitt hjerta sårar
Som i Påskas, bror!
Min Menuett,
Hör på hur den nu låter,
Helt rätt och slätt.
Men ach min Ulla gråter.
Gråt ej Syster, stå helt stilla.
Quinten gnäller illa.
Vickla förklä opp min lilla,
Skrapa dina skor.

Gla-