Sida:Fredmans Epistlar.djvu/273

258

Stoln går i ring kring, och golfvet det gungar,
Uti stånkan ligger båd syn och gehör;
Nog tyckes mig det var sjungande köp,
Sådan en huggare prompt i sig dräja;
Men til at säga hvad sort som jag söp,
Det kan jag just intet säja.

* * *

Se hvar han skalkas den tjocka Captenen,
Hjulbent och tokrolig, dum som en spån;
Strumporna glänsa brandgula på benen,
Och de stora Spännena skina på tån.
Klang min Sophia! nu är du för täck:
Håret kring axlarna, Mössan på öra,
Förklä i trasor — Och Fartyget läck.
Men si Capten! Lät oss höra.

* * *

Himmel där kommer Capten! — Bia, bia,
Käppen öfver hufvud och doppskon i skyn,
Stoln hvälfd i näfven — Aj aj Sophia!
Aj - aj - aj! mitt ryggbast det smålar som gryn.
Söta Capten! — Nå God dam you, din hund!
Aldrig Sophia jag mera vill söka,
Aldrig min fot, ifrån denna här stund
Mer skall i Lakanen spöka.

N:o 78.