Sida:Fredmans Epistlar.djvu/285

Den här sidan har korrekturlästs
270


Lillklockan klämtar till Storklockans dön,
 Löfvad står Cantorn i porten;
Och vid de skrålande Gåssarnas bön,
 Helgar denna orten.
Vägen opp til Templets griftprydda stad
Trampas mellan Rosors gulnade blad,
 Multnade Plankor och Bårar;
Til dess den långa och svartklädda rad,
 Djupt sig bugar med tårar.

* * *

Så gick til hvila, från Slagsmål och Bal,
 Grälmakar’ Löfberg, din maka;
Där, dit åt gräset långhalsig och smal,
 Du än glor tilbaka.
Hon från Danto bommen skildes i dag,
Och med Hänne alla lustiga lag;
 Hvem skall nu Flaskan befalla.
Torstig var hon och uttorstig är jag;
 Vi ä torstiga alla.




N:o 82.