Sida:Fredmans Epistlar.djvu/287

Den här sidan har korrekturlästs
272


 

Och stundom Lammet bräka tör;
Tuppen på taket hoppar,
Och liksom Hönan vingen loppar,
Svalan sitt hufvud doppar,
Och Skatan skrattar på sin stör.
 Lyft Kitteln; hör.
Lät Caffe-glöden kola,
 Där nedanför.
Prägtigt på fältet pråla
De ämnen som mest ögat rör.

Corno. - - - Som mest vårt öga rör.
* * *
 

Himmel! hvad denna Runden,
Af friska Löfträn sammanbunden,
Vidgar en plan i Lunden,
Med strödda gångar och behag.
Ljufligt där löfven susa,
I svarta hvirflar grå och ljusa,
Träden en skugga krusa,
Inunder skyars fläkt och drag.
 Tag, Ulla tag,
Vid denna måltids stunden,
 Ditt glas som jag.
Himmel! hvad denna Runden,
Bepryds af blommor tusen slag!

Corno. - - - Af blommor tusen slag.
* * *
Nym-