Den här sidan har korrekturlästs
54
N:o 21.
FREDMANS EPISTEL,
Hvarutinnan Han 1:o Afmålar Natten med deß nöjen. 2:do Tyckes liksom för ögonen ställa ett slags Aequilibrium emellan Vinets och Kärlekens styrka, men omsider ljusligen uppenbarar öfvervigten.
Skyarna tjockna, | |||
Stjernorna slockna, | |||
Stormarna tystna, som örat upfylt, | |||
Staden i dimma, | |||
Tornena glimma, | |||
Månen försilfrar hvad solen förgylt. | |||
Hundarna skälla, | |||
Portarna smälla; | |||
V:cllo. | - - - | Spänn nu din bas. | |
Hvart man sig vänder | |||
Pottor i gränder | |||
Klinga i gatan, hej lustigt Calas! | |||
* * * | |||
Ställ dig vid bänken, | |||
Ragla mot skänken, | |||
Känn dig nu före, hvar står din Butelj? | |||
Grumla’n och skaka’n, | |||
Och under hakan | |||
Sätt nu Fiolen och klunka och svälj; |
Spot-