476
qvinnornas uppmaningar, rörde af deras böner, af deras blottade bröst och af fruktan for deras tillfångatagande, som de frukta mera än egen fångenskap. De anse, att det finnes hos qvinnan någonting heligt, och förakta icke deras råd. Under Vespasiani regering innehade Velleda en gudomlig dyrkan i de flesta germaniska staterna, och längre förut dyrkades Aurinia och andra qvinnor. De nordiska sagorna, i hvilka qvinnan ofta är hufvudperson, kunna också anföras såsom bevis på den höga plats, hon egde i deras samhällen. Vi finna ofta, huru hon bilägger de vildaste tvister genom sin blotta närvaro, att hennes ord åtlydes och att hon kastar sina kläder öfver de stridandes vapen till tecken af fred. Och qvinnornas rättigheter voro i Norden lika stora som deras makt. I Eyrbyggja-sagan berättas, huru Thordisa, moder till den ryktbare Goden (höfding) Snorre och gift med Bjarke af Stelgaffel, blef slagen af sin man. Orsaken var också giltig, ty hon hade försökt att i sin mans hus och vid hans bord mörda hans gäst, Eyalf Graie, emedan denne dödat en af hennes slägtingar. Men detta försonade icke det minsta mannens handling, utan Thordisa framträdde vid ett öppet ting, åtföljd af flera vittnen, som skulle intyga, att hon offentligen skillde sig från sin man, emedan han burit händer på henne. Och den nordiska mater-familias hade rättighet dertill, och så väl skiljsmässan som delning af egodelarne skedde genast dem emellan, ehuru den förolämpning, hvaröfver Thordisa klagade, var förorsakad af hennes försök att mörda en gäst.
Vi hafva med afsigt länge följt de götiska stammarnas seder i detta afseende, emedan de visa, att qvinnorna hos dem ansågos för heliga och oantastliga samt att de erhöllo en aktad plats i samhället, just af de föreställningar, hvilka utgingo ur de nordiska skogarna, och att detta egt rum långt före stiftandet af den riddarorden, i hvilkens lagar dessa åsigter ingingo såsom vigtiga beståndsdelar. De sammansmälte lätt med ett system, som så väl egnade sig att upptaga allt, som var romantiskt och svärmiskt i seder och känslor. Bland riddarskapets många pligter ansågs såsom den vigtigaste den att försvara det qvinliga könet och hjelpa oskulden; att göra sig till kämpe för deras sak och att straffa dem, genom hvilka
