482
heter, hvilka, för att blifva qvitt sina tillbedjare, förmått dem att underkasta sig de största faror, men att de blifvit fångade i de snaror, de sjelfve utlaggt, då kämparne vunnit en oväntad seger. De blefvo nu tvungna att belöna de bragder, som blifvit utförda i deras namn, ty eljest skulle hvarje bard sjungit om denna trolöshet. Det hände äfven stundom att älskaren begagnade sig något strängt af denna rättighet, såsom det omtalas i den ryktbara fabeln om de tre riddarne och särken, der en dame föreslår sina tre älskare, att endast klädde i en af hennes särkar blanda sig i en mêlée (allmän sammandrabbning) vid ett tornerspel. Detta farliga förslag afslogs af tvenne af riddarne, men antogs af den tredje, som i denna lätta drägt störtar sig bland de tornerande, der han erhåller många sår, men också dagens pris. Dagen efter gaf damens man, ty hon var gift, en ståtlig bankett för alla de riddare och ädlingar, hvilka öfvervarit torneret. Den sårade riddaren sänder särken åter till dess egarinna med begäran att hon vid denna fest skulle nyttja den öfver sin rika drägt, oaktadt den var söndersliten, smutsad och alldeles fullstänkt med blod. Den ädla frun tvekade icke att uppfylla riddarens begäran, förklarande att hon ansåg denna särk nu dyrbarare, sedan den var fullstänkt med hennes tappre väns blod, än om den varit försedd med de präktigaste ädelstenar.” Jaques de Bazin, som omtalar denna berättelse, tvekar om han åt riddaren eller åt den högsinta frun skall gifva den sanna kärlekens lager. Han försäkrar oss äfven, att hennes man hade förstånd nog att icke förundra sig öfver sin frus ovanliga drägt, och gästerna beundrade henne högeligen, som uppfyllt riddarens begäran.
Stundom begagnade sig både riddaren och hans älskarinna af klokhetens vapen att nå samma ändamål, och med stundom samma utgång, hvarvid mycken fintlighet visades å båda sidor. Så förekommer i visan om ”Jungfrun vid källan” (se Arfvidsons folkvisor), huru en mö lofvar en riddare sin hand, om han kunde hemta henne tre rosor:
De som äro vuxna detta här år,
Och stånda på sina egna rätter.
