Sida:Frey Tidskrift för vetenskap och konst (1847).pdf/528

Den här sidan har korrekturlästs
515

Kejsaren, som qväfde sin harm, frågade den djerfve Franken efter hans namn och börd. Han svarade: ”Jag tillhör Frankrikes ädlaste slägter och vet för öfrigt endast, att icke långt från min borg är en plats, hvarest fyra vägar mötas, och att straxt dervid är en kyrka, i hvilken tappre män höra messan, medan de vänta att någon riddare skall antaga deras utmaning. Ofta har jag besökt detta kapell, men ännu aldrig träffat någon, som vågat upptaga min handske.” Så förekomma i Orlando furioso och Don Quixote äfven dylika händelser, och de äro trogna bilder af tidens seder. I våra dagars dueller se vi ännu spåren efter medeltidens envigen. Det är emellertid ganska naturligt, att en emot samhällets fred och lycka så fientlig sed måste försvinna, allt efter som bildningen och upplysningen stiga. Också hafva duellerna blifvit mera sällsynta, äfven då det gäller upprättelse för verkliga förolämpningar, helst i Sverige, hvarest de tidigt och strängt blifvit förbudna. En person, som söker efter tillfällen dertill, anses allmänt, äfven i de länder, der detta bruk ännu finnes, såsom en både rå och farlig menniska. Emellertid har detta arf från riddartiden öfvat ett stort inflytande på våra seder, och torde stundom varit nyttigt. Ty ingen trodde då, att rikedom, styrka eller rang berättigade honom att förolämpa äfven den fattigaste, svagaste eller obetydligaste af dem, med hvilka han umgicks, och man insåg att man icke, utan att blottställa sig, kunde med afsigt beljuga eller smäda någon, och att det svagare könet borde försvaras af hvar och en, som gjorde anspråk på verklig bildning. I få ord, från riddartidens vilda öfverdrift härleda sig flera af våra närvarande seder, och ehuru dessa äro felaktiga och stundom småaktiga, ega de dock en värdighet och ett behag, som voro fullkomligt okända för den klassiska tiden, då qvinnorna voro slafvinnor och männen råa och ohyfsade förtryckare, hvilka icke gjorde minsta afseende på sin omgifning.

Andra afdelningen.

Sedan vi nu framställt chevaleriets inre väsende och förhållanden, skola vi omnämna dess särskilda former och lagar,