hjelpte honom att på- och afkläda sig, red in hans häst och polerade hans vapen, och han var värd för husets gäster. Han skulle ock fullkomna sig i tidens kunskaper och talanger; han skulle icke endast ombesörja festerna, utan äfven upplifva gästerna genom snillrika samtal. Han skulle kunna spela schack och brädspel samt kunna lekar. Skaldekonst och strängaspel höjde äfven hans anseende. Chaucer beskrifver en väpnare, som kunde dikta sånger, slå harpa, dansa, måla och skrifva. Emellertid egde troligen ganska få alla dessa kunskaper.
För att fatta, huru svennen tillbringade sin tid vid de storas hof, bör man känna lefnadssättet hos medeltidens furstar och ädlingar. Froissart har en interessant beskrifning öfver Grefvens af Foix hof, som ansågs för en af tidens bästa skolor för svenner och väpnare. Froissart bodde omkring tre månader i hans hus och upptogs särdeles väl af honom, emedan han medfört en bok, som innehöll alla de sånger, ballader och hjeltedikter, Wenceslaus af Böhmen författat. ”Hvarje afton”, berättar Froissart, ”läste jag högt för honom, och ingen tordes under läsningen tala ett ord.” Vi anföra här ett kanske något för långt utdrag ur Froissarts beskrifning, men då det tillika är en ypperlig teckning öfver medeltiden, gjord af en af den tidens största konstnärer, vilja vi icke afkorta det. Denna Grefve af Foix var vid den tid, jag besökte honom, 59 år, och ehuru jag sett många riddare, kungar och furstar, har jag aldrig sett någon så skön och välväxt man. Hans vackra och glada ansigte och hans blåa, kärleksfulla ögon intogo alla. Han var så fullkomlig, att man icke kan säga förmycket till hans lof. Han älskade hvad som borde älskas och hatade det, som borde hatas; han var en vis herre, storsinnt och rådig; han gjorde aldrig något oädelt, läste hvarje dag flitigt sina böner och sjöng psalmer. Han var frikostig och gaf mycket åt de fattiga för Guds kärleks skull, och gjorde det af godt hjerta. Han visste att taga hvad honom tillkom, och lemna åter hvad rätt var; han jagade gerna både sommar och vinter och tyckte mycket om hundar, men han tyckte icke om dårskaper, våld eller dumt slöseri. Han räknade noga sina utgifter och hade flera, som
