Sida:Frey Tidskrift för vetenskap och konst (1847).pdf/546

Den här sidan har korrekturlästs
533

Kriget var riddarnes egentliga verkningskrets, men under freden besökte de tornerspelen i olika länder eller, då inga sådana funnos, utmanade de hvarandra. Ericus Olai omtalar ett sådant tornerspel, som var namnkunnigt i våra krönikor. Det uppfördes, då konung Magnus Ladulås och konung Erik af Danmark möttes 1284 vid riksgränsen. Hollinger, lagman Carls son, på svenska sidan och Petter Skåning på den danska, visade utmärkt skicklighet. En dansk riddare, Magnus Dysavald, utmanade äfven hela svenska ridderskapet att ”rida en dust” med sig och uppsatte sin häst och 100 mark för segraren. Erengisle Plata, af Braheslägten, upptog handsken och stötte honom redan vid första rännandet ur sadeln.

Froissarts beskrifning af lansbrytningen vid S:t Ingleberts källa, vid franska kusten, är särdeles lärorik, hvarföre vi anföra ett utdrag derur.

Tre franska riddare, Bonniant, Reynold de Roy, och Saint Py, hade utfäst sig att stanna trettio dagar i trakten af Calais och strida med alla riddare, hvilka infunno sig der för att bryta fem lansar med dem. Öfver sina tält hängde de två, med deras vapen målade sköldar, och den, som ville bryta en lans med någon af dem, skulle vidröra en af sköldarne. Proklamationen slutade med en försäkran, att denna utmaning icke skett af öfvermod, illvilja eller skryt, utan endast för att få möta ädla motståndare. Man försäkrade äfven, att hvarken veld eller list skulle begagnas vid stridsplatsens utväljande. Konungen af Frankrike, som var alldeles förtjust öfver denna tillställning, uppmanade de franska riddarne att minnas kung och land. Han bad dem ock, att icke spara på kost och mat, och bidrog sjelf dertill med 10,000 francs. En stor mängd riddare kommo dit från England, sedan de tre franska riddarne, i början af Maj månad, uppslagit sina tält mellan Calais och S:t Ingleberts kloster. Framför hvarje tält hängde skölden med egarens vapenmärke.

”Den 21 Maj väpnade sig de tre riddarne och sadlade sina hästar, och de främmande herrar, hvilka ditkommit för att deltaga i torneret eller blott för att åskåda det, redo ut mot dem.”