Sida:Frey Tidskrift för vetenskap och konst (1847).pdf/565

Den här sidan har korrekturlästs

552

lika mord, och han kallar hans afskyvärda mördande för en modig och djerf hämnd. Men det må vara nog med exempel; vi vilje derföre endast ännu hänvisa till det parisiska blodsbrölloppet, som under loppet af två år kunde förberedas af de katholska ädlingarna genom falska löften, svikna eder och brutna förbindelser, och som slutligen utfördes mot obeväpnade och oskyldiga landsmän och bröder.

I England förekom styrelsens stränghet och den allmänna jemnlikheten inför lagen dylika öfverdrifter till en stor del, men äfven der slocknade den ridderliga andan. Så tvekade icke Sir John Ayres att med sina tjenare öfverfalla lord Herbert och mörda honom. Det bekanta mordet på Sir Coventry visar samma blodtörstiga och råa hämndlystnad, som vi förut omtalat. Lord Sanguhar, som i en fäktning med en fäktmästare förlorat ett öga, ansåg hedern fordra, att den stackars karlen derföre skalle dödas af lejda mördare i sin egen fäktskola. Men denna skändliga handling straffades efter förtjenst, hvilket troligen afhöll andra från en dylik låg hämnd. På afrättsplatsen uttryckte den olycklige ädlingen sin afsky för sitt brott, som han nu fullkomligt insåg. ”Djefvulen”, sade han, ”hade så förblindat honom, att han trodde sig handla såsom det anstod en person i hans ställning”, och tillade, att han "blifvit uppfostrad vid hofvet och sedermera alltid lefvat bland soldater, och dessa äro alltid nogare att handla efter hederns, än efter religionens föreskrifter.” Den ridderliga andan måste i sanning sjunkit bra djupt, då ett så nedrigt mord kunde få namn af hederssak.

I Sverige, hvarest, såsom vi förut omnämnt, chevaleriet aldrig utvecklat sig så systematiskt, som i det södra Europa, försvann det äfven fortare, och de enskilda öppna fejderna blefvo efter hand sällsynta, helst duellen strängt förböds, och dessa hafva ända sedan Gustaf II Adolfs tid icke varit särdeles brukliga här.

I Skottland, hvars seder mycket liknat Frankrikes, begingos under det sextonde århundradet otaliga mord och dråp, och i allmänhet kan man antaga, att det brott, som mest karaktäriserar detta århundrade, var mord.