34
anordningar böra vara vidtagna för att gifva alla tillfälle till den ena eller andra leken. Tiden emellan kl. 3—5 e.m. anslås till lästimmar, och tiden derefter för hemmet samt lexläsning o.a. De invändningar, som jag mot en dylik fördelning af tiden har förnummit, mena, att derigenom lemnas åt ungdomen att bestämma öfver för liten tid i en följd, samt att de unga sjelfva häremot skola hafva mycken ovilja. I afseende på den första invändningen anses just detta af andra som en nödvändighet till ungdomens eget bästa. ”Öfverlemna ynglingen ej allt för lång tid åt sig sjelf”, så låter det från ett håll, ”sysselsätt honom hela dagen och ställ så till, att han är sömnig och trött, då han i god tid på aftonen går till hvila”. Sådan är åsigten i England. Der anses detta tillvägagående såsom det enda verksamma medlet mot tidig utsväfning af ett eller annat slag. Möjligen skall man äfven anmärka, att härigenom gifves för liten tid till det under nuvarande förhållanden nödvändiga hemarbetet, men mera än tre till fyra timmars hemarbete för äldre gossar torde icke böra begäras. Tillsammans med de fem lästimmarna i skolan blir detta åtta till nio timmar. För tio- och tolfåringar torde kl. 9 e.m. vara den senaste sängtiden, och senare än kl. 6 f.m. borde dessa icke stiga upp. — Man tror möjligen, att skyldigheten af närvaro på lekplatsen skall menligt inverka på sjelfva saken. Det är väl möjligt, att fallet skulle blifva sådant med en eller annan till en början; men för det
