stora flertalet skulle tvånget sannolikt endast blifva ett medel att öfvervinna sjelfva tröghetsmomentet, och väl komna på lekplatsen skulle de helt visst snart gripa verket an, och t.o.m. draga de omöjliga med sig. — Jag har här endast velat framkasta en möjlighet för indelningen af dagen. Ett är mig tydligt: att icke för mycket kan göras för ungdomens kraftiga tillväxt och harmoniska utveckling, samt å andra sidan, att icke för litet får fordras af den ungdom, som staten ger kostnadsfri undervisning. Enligt min uppfattning kunde hvarjehanda fordringar i afseende på lefnadssätt och helsans vårdande med skäl ställas på densamma. En kort och lättfattlig underrättelse, som i sig upptoge hvarjehanda meddelanden i afseende på måltiderna, nattsömnen, rumvärmen, klädseln, bruket af kallt vatten för friska (”afrifningarna”), hemgymnastik, undvikandet af förkylningar o.s.v. skulle helt visst bland föräldrar och målsmän såsom en välkommen rådgifvare synnerligen väl upptagas, samt i väsentlig mån bidraga till goda vanors utdanande, hvilka på sådant sätt småningom skulle inkomma i allmänna medvetandet. Rigtiga och sunda vanor äro sannolikt det enda säkra medlet för en allmän god helsa. Det skulle vara af utomordentlig nytta att tidigt kunna bibringa ungdomen den uppfattningen, att det är en skyldighet att vårda sin helsa. En förbättrad och kraftigare helsa medför ett lifligare sinne; och dermed skall helt visst hågen för den fria leken återkomma.
