54
men såsom regel bör detta hellre vara för kort än för långt. — På Gotland uppträda ända till 10 man eller flera i samma spel, men hellre än att vara för många i ett spel, är skäl i att ordna flera omgångar. Sex till åtta man torde vara lämpligt antal. Med ännu flera deltagare återkomma kasten för sällan. Detta spel lämpar sig lika väl för venstra som högra handen. — Hittills gällande regler böra derför i det syftet fullständigas. — Sjelfva kastet göres med ungefär samma rörelse af armen, som då man kastar ett klot, men i det ögonblick då stenen släppes, vrides den vågrät genom en rörelse på handled, hand och fingrar. (Pl. 6). Denna rörelse låter icke beskrifva sig, den måste helt och hållet genom öfning inläras och är ej på långt när så svår att göra som att beskrifva. Stenens vridning i vågplanet fortfar under hela den båge, som han beskrifver i luften, så att hans ena flatsida ständigt vetter uppåt, den andra nedåt. Nedslaget bör ske på flatan, så att stenen stannar och icke rullar från platsen. (Pl. 7.) Fattningen af stenen göres något olika, men enligt regel bör den fattas med tummen på stenens öfre flata, pekfingret omkring dess rundning (omkrets) samt de öfriga fingrarna spridda på undersidan. (Pl. 6 a.) De spelande ordna sig enligt öfverenskommelse i två lika stora flockar. Hvar och en medspelare skall vara försedd med en ”varpa” (sten), hvilken han noga bör kunna igenkänna bredvid andra stenar af samma slag. Båda flockarna samlas vid samma pinne
