Den här sidan har korrekturlästs
― 10 ―
«Skapare!» mitt rörda hjerta
hviskade, «hur skön och herrlig
är din verld ej? skönhet, skönhet
ler emot mig hvart jag blickar.
Godhet, ack ja! godhet ständigt
hvart jag ser, hvart jag mig vänder.
Sjelf så vis och god, o herre!
denna verlden har du skapat,
ack, så vist och mildt; ja proppat
den så full utaf din vishet,
af din kärlek, att ej bättre
du den nå'nsin kunnat skapa.»
