Den här sidan har korrekturlästs
— 21 —
vildt i anblick. Tungan nedåt hängde,
och de darrade de fasta leder.
Våldsamt sårad hals på hunden skälfde,
ut och in de vilda ögon hvälfde
och ett steg ännu han framåt tog,
föll så ned och med en rossling dog.
Till sin herre, der af skräck betagen
qvar han stod, nu framgick stilla vilden
ödmjukt lugna voro anletsdragen,
slocknad var uti hans öga elden.
Der som hunden blodbestänkt savannen,
nu ett knä han böjde för tyrannen;
och hans fot — sitt nit att så uttrycka —
tyst han tog att på sitt hufvud trycka.
