Sida:Fria fantasier Bolmörtens bok 2.djvu/10

Den här sidan har korrekturlästs

― 8 ―

till fjerde delen af vår betraktelse; men då — så vidt jag vet — i denna kristliga församling ingen finnes, hvars för­stånd kan gifva honom anledning till otillåtlig stolthet och fåfänga, så skulle denna förklaring föga bidraga till er uppbyggelse. Vi vilja således sluta . . . . . . .» — Han för­lorade för denna predikans skull sin befattning.

Fintlighet drager ofta den som är nog lycklig att besitta den­na egenskap ur de största olägenheter. — — — Abbé Voiseron hörde att den store Turenne var förtretad på ho­nom; genast skyndade han till Turenne för att rättfärdiga sig, men denne vände honom straxt ryggen. «Gud ske lof», sade Voiseron, «nu ser jag att jag ej är er fiende». — «Hur då?» — «Jo! ni har ännu aldrig vändt ryggen till en fi­ende». — Turenne försonade sig med abbén.

Genremålning, en skizzartad novell som nu för tiden spelar en hufvudrôl i den svenska litteraturen. Den är af två slag: den tragiska och den komiska. De mest utmärkande kännetecken på en äkta genremålning äro: händelsen passe­rar i Struntköping, Kråkvinkel, eller om det är på landet i Brödlösa eller Nödinge Socken. De handlande personer­na hafva högst karakteristiska namn såsom Lurendrejer, Snoker, Nötbom o. s. v. Författaren begagnar signaturen onkel x, eller onkel y, eller oukel z . . . . Se här ett par profbitar på

1) den tragiska genremålningen

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Men i sin trånga, mörka stuga satt den olyck­liga Maja Stina med sina 8 små barn, hvilkas hungriga mun­nar oupphörligen skreko efter bröd . . . . Och hon hade intet att gifva dem . . . Allt efter det att Anders för tre dagar sedan blef fängslad emedan han tagit en ost från pastorn i Potatislösa socken, hade hans hustru och 8 små barn ej fått smaka en enda bit mat.

Se der följderna af . . . (Nu komma en mängd re­flexioner i anledning af det hårda sätt hvarpå en familje­fader, som tar en ost, för att gifva åt sina 8 hungriga barn, blir behandlad.) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .