Sida:Fria fantasier Bolmörtens bok 2.djvu/18

Den här sidan har korrekturlästs

― 16 ―


Ynnest, som man ofta förblandar med godhet, är ofantligen skiljd från den. Om en konung ger en förmånlig tjenst åt en deraf förtjent, så kan det kallas godhet (det borde väl egentligen blott heta rättvisa), men ger han den åt en deraf oförtjent så är det en ynnest. — Man anför ofta dylika ynnestbevis som exempel på konungarnes godhet. Under hundrade olika former berättar man samma historia om en furste, som träffar på någon karl, hvilken utan att känna honom tadlar eller förolämpar sin herrskare. Denne blir ej förtörnad utan upphöjer honom, utan att taga i betrak­tande hans andra förtjenster, till någon högre värdighet; och historieskrifvarne utropa: Hvilken god och vis mo­nark! . . . .

Z har fått plats i svenska alphabetet för att förarga dem, hvilka påstå att ett språks alphabet ej bör innehålla andra bokstäfver än dem, som förekomma i samma språk.

Ålder. När man är ung önskar man sig vara äldre, när man är gammal önskar man sig vara yngre. Ingenting är van­ligare än att ett barn fattar humör om man ger det ett eller par år för litet, eller att ett 40-årigt fruntimmer sä­ger sig vara några och trettio år gammalt. — Cicero var en gång i sällskap med ett åldrigt men ännu behagsjukt frun­timmer, som försäkrade honom att hon ännu ej fyllt 40 år. »Jag måtte väl tro det» sade Cicero, »när ni nu snart i 20 år sökt öfvertyga mig derom.»

Äktenskapet. Om denna stiftelse inom den christna kyrkan säger någon författare (jag minnes ej rätt hvem) att det liknar ett nät och männerna fiskar, och tillägger såsom grund för denna sin liknelse att: »den som är ute vill in, den som är inne vill ut.» — Man ingår äktenskap af mån­ga olika skäl; ibland för att få en arfvinge, ibland för att få en trogen och ärlig hushållerska, ibland för att komma åt en förmögenhet, ibland emedan man ej på annat sätt kan få njuta af något visst fruntimmers behag. Ursprung­liga ändamålet med denna stiftelse var att en man och en qvinna skulle förenas; men detta anses numera, och det med rätta, alltför ensidigt; äktenskapet hindrar hvarken mannen eller hustrun att göra sina små snedsprång.