― 6 ―
Betydelsen af ord är ofta högst olika hos olika personer. Hvad
man vanligen kallar Opposition anser den konservative betyda
Revolution, Folk öfversätter han på sitt språk med Pöbel,
Frihet med Sjelfsvåld, Frihetsvän med Demagog. Vissa
prester tro på samma sätt Dogm betyda Religion, Philosophi
betyda Kätteri, Psalmsjungande betyda Andakt o. s. v.
Begrafning. På dess högtidliga firande sätta många menniskor ett högt värde och kunna knappast dö i lugn om de ej veta att deras föreskrifter om grafvården m. m. bli punktligt iakttagne. Icke så Demonax. När han höll på att dö frågade hans vänner hur han ville jordas. »Bekymra er ej derom», svarade han, »likstanken skall nog draga försorg om min begrafning». Man frågade om han då ville tjena till föda åt foglar och rofdjur. »Hvarför icke?» svarade den vise, »under hela mitt lif har jag sökt gagna mina medmenniskor; hvarföre ej då efter min död vara djuren till någon nytta?»
Carl, ett vanligt namn på våra Svenska konungar.
Det är ett misstag att detta namn blott är ett annat stafsätt af Karl.
Dockor, små menniskogestalter hvilka unga flickor roa sig med att af- och påkläda. De få dem af sina mödrar för att tidigt vänjas vid blottade figurer.
Domare behöfde förr i verlden, då lagarne ej voro så minutiöst fullständiga, ganska mycken sinnrikhet. Se här ett exempel, lånadt från Plutarchus:
En ung Egyptisk ädling erbjöd den beryktade betären Theognis en viss penningesumma om hon ville tillfredsställa hans begär. Hon biföll naturligtvis; men natten före herdestunden drömde älskaren att han låg hos Theognis, och fann sin passion slocknad då han vaknade. Hetären fordrade icke dess mindre sin belöning och kallade honom inför rätta, under den förevändning att hon, om också i en dröm, uppfyllt hans åtrå. Domaren befallte då att den unge mannen skulle kasta en börs för hetärens fötter, och betala henne med klangen deraf, samt sedan utdela penningarne bland de fattiga. Denna dom funno alla högst rättvis, emedan belöningen ej behöfde hafva mera verklighet
