Den här sidan har korrekturlästs
189
Johan Nybom.
Tro heter stafven på vandringens tåg, och hoppet min ängel,
Himlen öppnar min bön, kärleken släpper mig in.
I bref och i dikt har han kallat sig »flyttfogelns like», och till svalorna har han diktat:
Kanske ett annat år I kommen åter
Och finnen tyst och tom min slutna värld,
O, jublen då: låt se, att ingen gråter;
Ty jag är borta visst på himmelsfärd
Och stämmer vid den »bäste vännens» hjärta
En sång, ej vattrad mer af jordisk smärta.
Och borta var han en vårdag, när svalorna susade förbi fönstren i hans kammare.
