offentliga folkmötena och vid de små enskilda samkvämen sjungas från Lindesnäs till Nordkap. Uti den sista upplagan af hans vitterhetsarbeten finnes rörande tanke- och yttrandefrihet endast upptagen den dikt, han skref under 1856 års riksdag: »Vårt fria ord», hvari han på ett mera reflekteradt sätt, men i en mäjslad form gjutit denna sin älsklingsidé. Alla dikter, som angå denna, äro en mans ord, en mans, som aldrig kan bli reaktionär. Om än hans ställning som redaktör för en officiel tidning tvingar honom att på detta område ackomodera sig, blir han dock i dikten sina ideal trogen till sin död.
Det är detta som gör, att han mot slutet af sin lefnad, då den tid för längesedan svunnit, för hvars främsta rörelser han var en så framstående tolk, kan i den sköna dikten »Tack för god vakt» se tillbaka på sitt lif med samladt lugn och samvetsro och med ett tack för alt hvad det bragt honom af glädje och sorg, af ljusa tankar, af föremål att älska ej ensamt inom hemmets trånga krets, utan i den vida, som heter Sverige, med dess land, folk, dess ordnade fria skick, med alt, som gaf honom ämnen till den enkla, kraftiga, sanna sång, hvilken tillvunnit honom namn af sin tids främste skald och vi tillägga: banbrytaren för ett nytt tidehvarf inom den svenska diktningen.
