Sida:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu/267

Den här sidan har korrekturlästs




1.


Initial Så väl Talis Qvalis som Nybom voro, ehuru inbördes hvarandra så olika, dock båda i början af 1840-talet det unga Sveriges skalder, som hufvudsakligen representerades af studenterna i Lund och Upsala; det öfriga Sverige hölls ännu eröfradt af de, som Talis Qvalis säger, »känslosamme» skalderna, emot hvilka han polemiserar i »Vilda rosor», men hvilka dock Nybom i ej oväsentlig grad tillhörde.

Emellertid voro både Talis Qvalis och Nybom i enlighet med sin akademiska bildning något så att säga officielt städade och högtidliga, äfven i ungdomen. Samtidigt med deras sång är det, som en annan börjar höras från ett annat slags akademi, Carlbergs krigsakademi, en sång i så fullständigt annan tonart, att man i de »känslosammes» läger helt visst med mera skäl kunnat bestrida sångarens rang af skald, än fallet var då man rörande Talis Qvalis, som denne säger, tog sig

 
— — — en uppsyn helt förnäm och kritisk
Och gaf oss ingen plats ibland poeter,
Ty sången var ej nog bemängd med eter
Och skalan icke godkänd moskovitisk.

Det är Wilhelm von Braun, som för första gången i Aftonbladet d. 1 februari 1834 införde en af sina förstlingsdikter i den glada stilen och dermed anslog en ton, som man i poesien ej på länge hört; det är ett element af upplifvande glädtighet, han inför, då han