Sida:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu/27

Den här sidan har korrekturlästs
13 
Gustaf Lorenz Sommelius.

karaktär». — »Hans hjärta var godt,» skrifves till oss i enskildt bref af en man, som kallade honom sin »gamle käre vän» — »hans hjärta var godt, så att han kunde ta' af sig rocken för en vän, men hans sinne var bittert och kom lätt i jäsning. Hans kropp var ovanligt klen, men seg, så att han stod ut med strapatser mer än de flesta — hans ambition tillät honom dessutom icke, så vidt möjligt var, att låta någon stå öfver sig eller rättare sagdt: öfvervinna sig. Han hade svårt för att lyda och stod därför ofta i spändt förhållande till förmän; mot underordnade var han ytterst välvillig och öfverseende; sina betjäntpojkar behandlade han rent af med kärlek, om de voro hurtiga.

»Vid skjutöfningar stälde han dem ofta vid målet och sköt kula vid kula omkring dem.»

Alldeles i Beppo-byronsk stil – konsekvent för den man, som ofta i vredesmod drog värjan äfven mot sina bästa vänner.

De underrättelser, vi fått om honom på ett annat håll, öfverensstämma i det närmaste med ofvanstående, ehuru vår meddelare här ej ser honom i vänskapens förmildrande ljus. »Sommelii f. d. kamrater», heter det här, »meddela, att han var i 'fredstiden underhaltig officer', att han ständigt stod i fiendskap med förmän, och mot jämnåriga var han antingen en hängifven vän eller hätsk fiende. Hvad han i synnerhet föraktade hos de senare var, om någon visade den uppmärksamhet, heder och aktning, som underlydande, enligt alla tidens disciplinära begrepp, böra visa en öfverordnad. Sommelius kallade detta för kryperi. Mot underlydande var han ytterst ojämn. Ömsom misshandlade han dem och ömsom öfveröste han dem med gåfvor och smekningar. Sin uppassare, en soldat vid regementet, befalde han en gång med våld och hot att ställa sig vid en vägg och sköt därefter på några stegs afstånd skarpa gevärsskott på sidorna om karlen i väggen. En annan gång gaf han denne sitt ur.

»Under ett beväringsmöte hade Sommelius vid inlärandet af handgevärsexercis låtit en beväring hålla tummen på den beryktade »skrufven» (en skruf på gevärslåset, på hvilken alltid tummen vid vissa hand-