Den här sidan har korrekturlästs
394
Innehållsförteckning.
| 5. |
Talis Qvalis demokrat. Dikten vid »folkvännen Anders Danielssons graf». »Hälsningssången till Hans Jansson» och den uppståndelse, den vållade i Lund. Inflytandet häraf på hans framtid. »Utvandraren». Hans frihetskärlek. »Riksskymning». »Gustaf Vasa». Hans kärlek till modersmålet och fria yttranderätten. Fästen på Stockholms Djurgård 1859. Talis Qvalis' båda dikter vid detta tillfälle. Sina ideal trogen till sin död. |
sid. 232—250. |
| 1. |
Brauns polemik emot »suckpoeterna». Hans polemik emot författarinnorna. Tidens uppfattning af »vittra damer» |
sid. 250—269. |
| 2. |
Braun såsom värklighetsskald; hans resor på skjutskärran. »Hållkarlen». »Skjutsgossen». Sympati för folket. Braun om prygelstraffet. Beppos och Brauns försvar för de fattiga |
sid. 269—279. |
| 3. |
Brauns kamp för den individuella friheten. Hans afsky för militärtvång och krig. Hans fattigdom. Dikten hans glädje- och inkomstkälla. Hans afsky för militäriskt skenlif |
sid. 279—292. |
| 4. |
Hans afsked från militäryrket. Hans poetiska utveckling. Politisk diktare |
sid. 292—298. |
| 5. |
Braun en lättsinnets bestraffare. Hans eget urartande inom den skämtsamma diktningen. Känslighet för kritik. Hans tungsinne och slutenhet. Braun en ädel skald. Hans värkliga uppfattning af kärleken. Hans egen vemodiga kärlekssaga. Dikterna till fröken v. Braun |
sid. 298—315. |
| 6. |
Sorgens förädlande inflytande på Braun. Hans uppfattning af »fallna kvinnor». Dikten till Emelie Högqvist. Sorgens fördystrande invärkan på hans lynne. Hans nomadlif. Själfförebråelse och själfförakt. Braun en ensam man. Hans död |
sid. 315—324. |
| 1. |
Orvar Odd entusiast; skald med vägande allvar; äkta svensk och en tidens man. Belysande yttranden af Orvar Odd om flera hans samtida; yttrande om sig själf |
sid. 327—332. |
| 2. |
Utdrag ur Orvar Odds själfbiografi. Hans första dikt: »Romarskölden» och hans tegnérska efterklangstid. »Stormfoglarna». Orvar Odd som »Aftonbladets pikante recensent». |
