|
Orvar Odd och Almqvist. Hans dikt
vid dennes död. Orvar Odd ärlig kritiker |
sid. 332—340.
|
| 3. |
Hans »memoarer öfver den förflutna veckan och däraf vållad
Aftonbladsindragning. Orvar Odd som kåsör och följetonist. »Från
hinsidan sundet». Orvar Odd som reseskildrare. Hans svårmod och
musikaliska begåpning. »En vandrande harpspelare». Hans skärpta
blick för den yttre värkligheten. »Värkligheten till fantasien» |
sid. 340—348.
|
| 4. |
Orvar Odd som naturskildrare. Kärlek till naturen. »Sulitelma».
»Norges Fjælde». Naturskildring från Danmark och Skåne. »Bref à la
Demoustier» till baronessan P. med ett poem öfver Sundet.
Naturskildring från Stockholms skärgård |
sid. 248—356.
|
| 5. |
Orvar Odd som politisk skald. Likhet med Talis Qvalis. Gripen
af franska revolutionsidéerna. Dikten »Till de unga». Kosmopolitiska
frihetsidéer. Hans skandinavism. Polska frihetsrörelsen 1830. »År
1830». Den upprörda stämningen i Upsala och Lund under denna tid.
Antiryskhet. »Glada Tidender». »En tröstegrund» af Talis Qvalis.
»Polsk scen» (1846). »Polsk stormmarsch» (1863). Sympatier för
Ungern. »Eljen Kossuth». Krimkriget och allmänna stämningen i
Sverige 1855. Ridderstad i Östgötakorrespondenten. Orvar Odd i
»Tvänne vändpunkter». Skaldernas beundran för Napoleon I.
»L'homme de la destinée». »Grenadieren» af Beppo. »Napoleons
svärd» af Ridderstad. De gamla Napoleonsillusionerna vakna 1855.
»Vårt statsskepp». »Sveaborg» af Talis Qvalis. Dikt af Orvar Odd i
Öresundsposten 1855. Skaldekören emot Ryssland. Missnöjet emot
Oskar I till slut upplöst i vackert erkännande. Orvar Odds dikt vid kung
Oskars död |
sid. 357—383.
|
| 6. |
Öfvergång från radikalism till svensk folklig åskådning.
»Reformkungen». » Stanzer för dagen». Intresse för landets inre
utveckling i det kommunala, i medborgaranda; för folkhögskolan.
Hvarför han älskade Danmark. Klar blick för småfolkets andliga
behof. Trofast in i det sista. — Afslutning |
sid. 383—388.
|
