ypperliga satirer, som med ens sätta Sommelius högt i rang såsom sedemålare, men som ej voro ägnade att göra hans ställning som tjänstgörande officer angenäm. En sådan dikt är »Hjälten» — hjälten på Ladugårdsgärdet – som han t.ex. om kamratskapet låter yttra dessa ord:
Kamratskapet likväl är trefligt,
Om man blott har mynt och ett grefligt
Sigill, som anseende ger;
— — — — — — — — — — — — —
Man är då en charme och en prydnad
För corpsen, ett mönster af lydnad
Och intelligens på alt vis.
— — — — — — — — — — — — —
Man hyllas af förmän, som blifvit
Framdragna, för det, att de skrifvit
Ut order i staben och ha
Ordentligt kvitterat kvartalen,
Gått tre steg bakom generalen
Och fjäskat på mönstringar bra.
Denna tids många förhållningsorder angående uniform och knappar och den pedantmässiga disciplinen från ofvan och ned är naturligen något, som på det högsta strider emot Sommelii lynne:
Ja, bestämdt arrest han finge,
Om han utan hällor ginge
Ens till tofflorna,
Hade håret långt i nacken
Eller alt för bredt i fracken
Mellan knapparna.
Och disciplinen, som med »munfiskar och prygel» lär soldaten, som det annars heter, att lyda, men som det hos Sommelius heter att på en gång vid ordet »gif akt»:
</poem> I grytan träskedarna doppa, Förtära i tempo sin soppa Och strömmingen tugga i takt — </poem>
