denna disciplin påstår han ha tillkommit därigenom, att en gång när
— — — — — den onde
På krogvägen mötte en bonde,
Som ej tog af hatten för hin,
Uppfann han krigslagar och flera
Småsaker, som prygel med mera,
Och kallade det disciplin.
Ej häller hade hans dåvarande kamrater anledning att se blidt på honom för dikter, sådana som »Kornetten» och »Levern», där han talar om de unga officerarnes och adelsmännens ytlighet, veklighet och prålsjuka; det är med mästarhand han tecknar den unge kornetten med brändt hår, doftande af parfymer, och pipskägg à la Henry Quatre, »läjonet vid alla fêter», som
Se'n han flugit första valsen
Och gått makligt sin la chasse,
Han sig lungsot fick på halsen
Af en enda smultronglace» — —
»Levern» är en af Sommelii i formen bästa och till innehållet i detalj mest målande dikter. Endast denna målning af en »knektvägg» är ett litet konstvärk af åskådlighet:
<poem Noga afmätt på det gröna Lena hyendet, med djur Stycket, måladt af den sköna Kicki, ett cylinderur Pickar öfver hufvudgärden, Hvilken mjuk af bomull är, Bland tablåerna och svärden, Jagttyg, ridspön och gevär. </poem>
Efter en ypperlig inventarieskildring af en af essence aux mille fleurs doftande ungkarlsboudoir med dess toalettsaker, franska och tyska romaner och vindthundar, visar han oss den i chaislongen makligt utsträckte
