dyrkare och hatar all frihetssträfvan. Om man därtill lägger det, som följande strofer innebära, skulle man kunna tro sig läsa en interiör från tullkriget 1887:
Blott för de högmögende herrarnes skull
Belägges det utländska klädet med tull,
Beskattas den svenska nationen.
— — — — — — — — — — — — — —
Patronernas fosterlandskänsla är skön
Och »skydde dem gud» min uppriktiga bön,
Hvad angår det stegrade priset — —
Gärna besjunger Sommelius »smugglarens älskliga skrå»; detta äfventyrliga och med faror förknippade yrke tilltalade honom; det var ju också smuggeltidens glansperiod, enär införselförbuden ännu ej voro upphäfda, ehuru man alt mer och mer i landet just då började komma till insigt om nödvändigheten af en friare tull-lagstiftning.
Det är året 1838, hvars oroliga uppträden i Stockholm gifvit anledning till en ifrig poetisk-politisk värksamhet hos åtskilliga af de skalder, som tillhörde den nya tidens målsmän, denna »frihetens sångarätt», som fört den politiska poesien fram till den betydelse, den haft under denna tid.
Allmänt bekant är tryckfrihetsåtalet mot Crusenstolpe, hvilken med anledning af en på en söndag utfärdad befordran inom armeen i sina »Ställningar och Förhållanden» yttrat, att konseljen »brutit emot både Guds och världslig och konstitutionel lag». För detta anklagades han för majestätsbrott, hvilket gaf det redan då mäktiga af L. J. Hierta stiftade Aftonbladet anledning till en i flera nummer införd artikel med rubriken: »Hvad är majestätsbrott?» Angående det påstående, på hvilket anklagelsen var grundad, att »konseljen vore liktydig med konungens person», yttrades i denna artikel: »majestätet altså, detta luftiga forntidsväsende, uppstiget i urskogarnes dimmor och bestämdt att en gång som de försvinna med odlingen, majestätet, denna lagstiftningens mystiska lointain, tillkommen för att höja ett visst föremål öfver den region, där lagens åsk-
