Han kastar sig således in i striden med tvänne
dikter »Conciliet» och »Kupan», båda synnerligen
intressanta tidsbilder, om ock den förra särskildt i poetisk
form står särdeles lågt; denna är emellertid riktad emot
presterskapet, den andra emot Svenska Biet, båda med
anledning af Straussåtalet och båda offentliggjorda i
n:r 268 och 277 af Aftonbladet 1841, »Conciliet» först
sedan åtalet mot Aftonbladet blifvit afgjordt, då den
åtföljdes af en not af redaktionen: »nedanstående poem
insändes till Aftonbladet redan för några veckor sedan;
men red. ansåg det då under pågående tryckfrihetsmålet,
till undvikande af misstydning, icke böra meddelas.
Detta hinder har nu bortfallit, sedan saken är afgjord.
Red. anser dock nödigt göra det förbehåll, att
innehållet bör betraktas helt och hållet såsom en skämtsam
fiktion, hvilket är så mycket mera skäligt, som man
sedermera hört från ett och annat håll, att herr
ärkebiskopen desavuerat, att åtalet mot skriften, på hvilken
här är alluderadt, blifvit motiveradt af honom, och
något concilium i själfva värket icke blifvit hållet. Det
hela bör således betraktas endast såsom en liten satir
på det hierarkiska nit, som i allmänhet här och där
uppenbarat sig under tryckfrihetsåtalet.»
Sommelius skildrar nu, huru som det samlade presterskapet uttalar domen öfver Hierta:
Öfver Strauss att bryta stafven
I den andliga konklaven
Samlas de högvördiga.
Consistoriales klaga
Öfver Hierta och uppdaga,
Att de forskning ej fördraga
Utom domkapitlena.
Det är ärkebiskop af Wingård, som han låter föra ordet. Denne och Aftonbladet stodo i ganska spändt för hållande till hvarandra, alt sedan Aftonbladet utsändt sin spetsiga kritik mot biskop Wingård i Göteborg, då denne var påtänkt att bli ärkebiskop Rosensteins efterträdare.
I hans mun lägger skalden först en allmän klagan öfver den tvifvelsjuka tiden, öfver de fruktansvärda omina, som hänga öfver Herrans »Wingård», öfver att
