Nu är endast hufvudknuten
Att få boken först förbruten
Och se'n Hierta utesluten
Ifrån det medborgliga
Samfundet. Jag honom drifva
Ville uti landsflykt, rifva
Ned hans snällpress och så blifva
Kvitt aftonbladisterna.
Att man värkligen i första rummet ville begagna sig af hvarje tillfälle att tillintetgöra Hierta, synes också af de fortsatta många indragningarna, och Svenska Biet yrkade fortfarande hetsigt på straff, och att svenska prestsällskapets yttrande borde aflåtas i målet, hvarpå Hierta svarade, att presterna tvärtom voro parter.[1] Vederlägga måtte de gärna med ärkebiskopen i spetsen, men ej landsförvisa, ej förfoga öfver andras samveten och tro, ej förfölja dem, som vilja visa, hvad man »i mån af bildningens framåtskridande» i andra länder tänkt öfver dogmerna. »Det är detta papistiska, despotiska och förhatliga tyranni, mot hvilket vi tro, att det intresserar folket i ett protestantiskt land att bli skyddadt.» — Tjugo år senare skref Orvar Odd, som vid den tidpunkt, vi nu omtala, var medarbetare i Aftonbladet, i hvilken egenskap äfven han fick sig ett och annat styng af Svenska Biet: »det utkom för tjugo år sedan i Stockholm en öfversättning af en tysk bok, som hette »Das Leben Jesu». Originalet hade i Tyskland väckt mycken uppmärksamhet, öfversättningen hotade att i Sverige vålla en allmän omhvälfning. Den var icke väl utlämnad i bokhandeln, förr än tryckfrihetens högste vårdare ansågo sig böra förklara alla boklådor i belägringstillstånd, slå generalmarsch, klämta i stormklockorna och proklamera upprorslagen. Upplagan blef ögonblickligen sekvesterad — jag var själf en minnesvärd morgonstund med om att rädda undan razzian ett par fattiga exemplar, hvilka dagen därpå i stor hemlighet såldes för guld. De voro också frälsta, om icke med mitt blod, så likväl med mitt anletes svett. Det blef anlagd en storartad process mot så väl den ansvarige
- ↑ H. Wieselgren : L. J. Hierta.
