hade just skjutit en hannoveransk underofficer och gaf detta tillkänna för sina kamrater genom att vinka med näsduken. Då fick han själf en kula i underlifvet. Han sjönk ned, men reste sig och gick väl femtio steg, innan han åter sjönk ned. En rask soldat ville stanna hos honom för att hjälpa honom bort och sålunda rädda honom från fångenskap. Men det tilläts honom icke. Lövenskjold befalde honom: »gå till din pligt och låt mig ligga; det vore skada, om en så tapper karl skulle bli tyskarnes fånge.» Så blef den döende Lövenskjold hannoveranarnes fånge och förd till sjukhuset i Flensborg. Men hjältemodet ingifver ovilkorligen själfva fienden aktning. Han blef vårdad med omsorg. Likväl utandades han sin hjältesjäl söndagen d. 11 juni. Sedan blef hans lik utväxladt och först till Sönderborg, där det begrofs d. 5 juli.
Själf står han nu vid Ryes odödliga brigad.»
Omsider återkomma vi till desse båda fallnes kamrat, föremålet för vår teckning, Beppo-Sommelius.
Angående honom nämner Fr. Barfod, att han på grund af sin duglighet som officer af svenska regeringen blifvit sänd till Frankrike för att taga kännedom om nya vapen och det nyaste franska befästningsväsendet. Detta måste dock vara ett misstag, ty vi ha ej af någon hans gamle vänner, ej häller af de sparsamma och korta biografiska notiser, vi funnit om honom, sport det ringaste om någon dylik beskickning, och ej häller var hans rykte för »duglighet» så stort, att det kunde ådraga honom ett offentligt förtroende af denna art. Tvärtom veta vi med bestämdhet, att han på grund af spändt förhållande till sin chef fick permission, reste utrikes, till Tyskland, Italien och Frankrike, i hvilket sistnämda land han i Nantes ägde en farbror, Carl Sommelius, courtier de navires därstädes, till hvilken han vände sig för erhållandet af hjälp i penningangelägenheter. Detta lär emellertid genom inflytande af hans chef hafva misslyckats; sjuk och dyster återvände han hemåt, men måste i Köpenhamn lägga sig in på Fredriks hospital. Under hans vistande här utbröt det »slesvig-holsteinska» kriget, och ungefär samtidigt förföll hans permission. Han begärde då denna förnyad, hvilket nekades, och han beordrades att genast infinna
