Men Hilding sade: "Fosterson,
den älskog vänd din håg ifrån!
Ej lika falla ödets lotter;
den tärnan är kung Beles dotter.
Till Oden sjelf i stjernklar sal
uppstiger hennes ättartal:
du är blott Thorstens son; gif vika,
ty lika trives bäst med lika!"
Men Frithiof log: "mitt ättartal
går nedåt i de dödas dal.
Nyss slog jag skogens kung så luden;
hans anor ärfde jag med huden.
Friboren man ej vika vill,
ty verlden hör den frie till.
Hvad lyckan bröt, kan hon försona,
och hoppet bär en konungs krona.
Högättad är all kraft, ty Thor,
dess ättefar, i Thrudvang[1] bor.
Han väger börden ej, men värdet:
en väldig friare är svärdet.
Jag kämpar om min unga brud,
om ock det var med dundrets Gud.
Väx trygg, väx glad, min hvita lilja!
Ve den som dig och mig vill skilja!"
- ↑ Thors borg.
