Den här sidan har korrekturlästs
192
och brände ned,
som annan ved.
Om lunden sedan,
fridlyst alltsedan,
svärd bands vid länd —
nu är han bränd,
fik ej den heder
att ruttna neder. —
Der der, med mer,
som hvar man ser,
glöm ej att föra
till Balders öra,
du töckenbud
till töcknig Gud!
Helt visst besjungen
blir milde kungen,
som bannlyst mig,
ej just från sig,
men från sitt rike.
Välan, vi vike
till riken blå,
der vågor gå.
Du får ej hvila,
du måste ila,
Ellida, ut
till verldens slut.
Du måste vagga
i saltad fragga,
