Den här sidan har korrekturlästs
200
förleden natt,
ett lofligt spratt!
Jag hoppas, Rana
af gammal vana
dem håller kvar:
men skada var,
att icke drotten
gick med till botten.“
I vredesmod
kung Helge stod
knappt frälst ur vågen.
Han spände bågen,
stålgjuten, rund,
mot klippig grund.
Han sjelf ej kände
hur hårdt han spände,
tills med en klang
stålbågen sprang.
Men Frithiof väger
sin lans och säger:
„En dödsörn bär
jag bunden här.
Om ut den flöge
då låge höge
kungsniding fälld
för våld och väld.
Men frukta icke,
min lans ej dricke
den feges blod!
Han är för god
