Den här sidan har korrekturlästs
202
för de bedrifter.
På runogrifter
han ristas må;
men icke på
de nidingsstänger[1],
där ditt namn hänger. —
Ditt mandomsrön
försjönk i sjön.
Till lands ej heller
det mycket gäller.
Rost bryter stål,
ej du; ett mål,
mer högt än detta
vill jag mig sätta.
Gif akt, hur vidt
det går från ditt.” —
Då tar han furen
till åra skuren,
en mastfur, fälld
i Gudbrands däld.
Han tar dess make
och ror sin drake.
Han ror med kraft:
som rörpils skaft,
som kallbräckt klinga,
de åror springa. —
Nu sol går opp
bak fjällens topp,
- ↑ Ett slags skampålar fordomdags.
