XV.
Vikingabalk.
Nu han svävade kring på det ödsliga haf, han for vida som jagande falk;
men för kämpar om bord skref han lagar och rätt. Vill du höra hans Vikingabalk?
„Ej må tältas å skepp, ej må sofvas i hus: inom salsdörr blott fiender stå;
Viking sofve på sköld och med svärdet i hand, och till tält har han himlen, den blå.
„Kort är hammarens skaft hos den segrande Thor, blott en aln långt är svärdet hos Frej.
Det är nog; har du mod, gå din fiende när, och för kort är din klinga då ej.
„När det stormar med makt, hissa seglen i topp! det är lustigt på stormande haf:
låt det gå, låt det gå! den som stryker är feg, förr'n du stryker, gå heldre i qvaf.
„Mö är fridlyst å land, får ej komma om bord: var det Freja, hon sveke dig dock,
ty den gropen på kind är den falskaste grop, och ett nät är den flygande lock.
