Hvar är Ingeborg nu? Har hon glömt mig alltre'n för gråhårige, vissnade drott?
Ack! jag kan icke glömma; jag gåfve mitt lif för att se, för att se henne blott.
Och tre år är förgått se'n jag skådat mitt land, den Sagas konungasal;
stå de herrliga fjällen i himlen ännu? Är det grönt i min fädernedal?
På den hög, der min fader är lagd, har jeg satt en lind, månn' hon lefver ännu?
Och hvem vårdar den späda? Du jord, gif din must, och din dagg, o du himmel, gif du!
Dock, hvi ligger jag längre på främmande våg och tar skatt, och slår men'skor ihjel?
Jag har ära alltnog, och det flammande guld, det lumpna, föraktar min själ.
Der är flagga på mast och den visar åt norr, och i norr är den älskade jord:
jag vill följa de himmelska vindarnas gång, jag vill styra tillbaka mot Nord.“
