Den här sidan har korrekturlästs
268
Forsete, Balders höge son,
har hört min ed:
och om jag viker derifrån,
slå han mig ned!“ —
Men pilten satt på skölden lyft,
lik kung å stol,
lik unga örnen, som från klyft
ser opp mot sol.
Den väntan blef det unga blod
till slut för lång,
och med ett hopp i mark han stod,
ett kungligt språng!
Då ropte böndren högt på Ting:
„Vi, Nordens män,
vi kore dig; blif lik kung Ring,
sköldburne sven!
Och Frithiof före dina bud,
tills du blir stor.
Jarl Frithiof, dig ge vi till brud
hans sköna mor.“ —
Då blickar Frithiof mörk: „I dag
är kungaval,
men bröllop ej; min brud tar jag
af eget val.
Till Balders hage vill jag gå,
har möte stämt
med mina Nornor der: de stå
och vänta jemt.
