Den här sidan har korrekturlästs
270
Ett ord jag måste tala med
de sköldemör.
De bygga under Tidens träd,
och ofvanför.
Ljuslockig Balder vredgas än,
den bleke Gud.
Han tog, blott han kan ge igen
mitt hjertas brud.“ —
Då helsade han nyvald kung,
på pannan kysst,
och långsamt öfver hedens ljung
försvann han tyst.
