Den här sidan har korrekturlästs
50
IV.
Frithiofs frieri.
Väl klingar sången i Frithiofs sal,
och skalderna prisa hans ättartal;
men sången gläder
ej Frithiof, han hör ej vad skalden qväder.
Och jorden har åter klädt sig grön,
och drakarna simma igen på sjön;
men hjeltesonen
han vandrar i skogen och ser på månen.
Nyss var han likväl så lycklig, så glad,
ty muntre kung Halfdan till gäst han bad,
och Helge dyster,
och de hade med sig sin sköna syster.
Han satt vid dess sida, han tryckte dess hand,
och kände tillbaka en tryckning ibland,
och såg betagen
alltjemt på de kära, de ädla dragen.
De taltes vid om de glada dar
då morgonens dagg låg på livet qvar,
om barndomsminnen,
de rosengårdar i ädla sinnen!
