Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
64
Kung Bele, som ofta kom till min sal
med sommarvinden,
har lemnat en dotter; hon är mitt val,
den lilja smal
med morgonrodnad på kinden.
Jag vet, hon är ung, och den unga mö
helst blomman plockar;
men jag gått i frö, och vintrarna strö
alltre’n sin snö
i kungens de glesnade lockar.
Men kan hon älska en redlig man
med hvitt i håren,
och vill hon ta sig de späda an,
hvars mor försvann,
så bjuder Hösten sin thron åt Våren.
Ta’n guld ur hvalfven, ta’n smycken åt brud
ur skåp av eke;
och följen, J skalder, med harpoljud!
ty sångens Gud
är med, då vi frie, är med då vi leke.“ —
Och ut drogo svenner med buller och bång,
med guld och böner,
och skalderna följde, en rad så lång,
med hjeltesång,
och ställde sig fram för kung Beles söner.
