Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
66
De drucko i dagar, de drucko i tre;
men på den fjerde,
hvad svar kung Helge dem månde ge,
åtsporde de,
ty nu de ville å färde.
Kung Helge han offrar båd’ falk och häst
i lunden gröna;
han spörjer båd’ Vala[1] och offerprest,
hvad som var bäst
allt för hans syster, den sköna.
Men lungorna nekade bifall alltjemt,
som prest och Vala;
och då gaf kung Helge, den tecknen skrämt,
sitt Nej bestämdt;
ty menskan bör lyda, då Gudar tala.
Men muntre kung Halfdan han log och sad’:
„farväl med festen!
Kung Gråskägg sjelf bort rida åstad;
jag hulpit glad
den hedersgubben på hästen.“
Förbittrade draga de sändmän bort,
och budskap bära
om kungens skymf; men han svarar dem torrt,
att inom kort
kung Gråskägg skal hämna sin ära.
- ↑ Spåqvinna
