Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
68

Han slog sin härsköld, som hängde å stam
i höga linden.
Då simma drakar på vågen fram
med blodröd kam,
och hjelmarna nicka i vinden.

Och härbud flögo till Helges gård,
som sade dyster:
„kung Ring er mäktig, den strid blir hård;
i Balders vård,
i templet jag sätter min syster.“ —

Der sitter den älskande vemodsfull
å fridlyst tilja.
Hon sömmar i silke, hon sömmar i gull,
och gråter full
sin barm: det är dagg öfver lilja.