Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
I.
Frithiof och Ingeborg.
Der växte uti Hildings gård
två plantor under fostrarns vård.
Ej Norden förr sett två så sköna;
de växte herrligt i det gröna.
Den ena som en ek sköt fram,
och som en lans är hennes stam;
men kronan som i vinden skälfver,
liksom en hjelm sin rundel hvälfver.
Den andra växte som en ros,
när vintern nyss har flytt sin kos;
men våren som den rosen gömmer,
i knoppen ligger än och drömmer.
Men stormen skall kring jorden gå,
med honom brottas eken då,
och vårsol skall på himlen glöda,
då öppnar rosen läppar röda.
Så växte de i fröjd och lek,
och Frithiof var den unga ek;
men rosen uti dalar gröna
hon hette Ingeborg den sköna.
