Den här sidan har korrekturlästs
120
och offrar mig åt gamle Oden, eller
åt gamle Ring, som nu han kämpar mot. —
Hvarthelst jag ser, finns intet hopp för mig;
dock är jag glad, det lefver i ditt hjerta.
Jag vill behålla för mig sjelf min smärta,
men alla goda gudar följe dig!
Här på din armring dock sig räkna låter
hvar särskild månad af en långsam sorg;
två, fyra, sex, – då kan du vara åter,
men finner icke mer din Ingeborg.
