Den här sidan har korrekturlästs
152
Ej länge Frithiof dröjde,
den lek han sluta vill,
han Angurvadel höjde;
men Atle låg dock still.
De rörde hjeltens sinne,
sin vrede då han band,
höll midt i hugget inne
och tog den fallnes hand.
Nu Halfvar skrek med ifver
och hof sin vita staf:
„För Edert slagsmål blifver
här ingen glädje af.
På bord stå silfverfaten
och röka längese'n,
för Er skull kallnar maten,
och törsten gör mig men.“
Försonta trädde båda
nu inom salens dörr,
der mycket var att skåda
som Frithiof ej sett förr.
Grofhyflad planka kläder
ej nakna väggar der,
men dyrbart gyllenläder
med blommor och med bär.
Ej midt på golfvet glöder
den muntra brasans sken;
men emot vägg sig stöder
kamin af marmorsten.
Ej rök i sal sig lade,
ej sågs där sotad ås,
