Den här sidan har korrekturlästs
158
han talte lugnt, som Saga
i minnets helgedom.
När han dernäst berättar
hvad han på djupet såg,
om Helges troll och jättar,
besegrade på våg;
då glädas kämpar alla,
då småler Angantyr,
och höga bifall skalla
till hjeltens äfventyr.
Men när han taler åter
om älskad Ingeborg,
hur ömt den sköna gråter,
hur ädel i sin sorg;
då suckar mången tärna
med kinderna i brand.
Ack, hur hon tryckte gerna
den trogne älskarns hand!
Sitt ärende framförde
den ungersven till slut,
och jarlen tåligt hörde
tilldess han talat ut.
„Skattskyldig var jag icke,
mitt folk är fritt som jag:
kung Beles skål vi dricke,
men lyda ej hans lag.
Hans söner ej jag känner;
men, fordra de en gärd,
väl, som det höfves männer,
de kräfve den med svärd!
