Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 75 —
står vid styret sjelf och glädes
åt de vilda vindars lek.
Hårdare han seglen fäster,
skarpare han vågen skär.
Rakt i vester, rakt i vester
skall det gå hvart böljan bär.
”Lyster mig att kämpa
än en stund mot stormen.
Storm och Nordbo trifvas
väl ihop på sjön.
Inghorg skulle blygas
om dess hafsörn flöge
rädd, med slappa vingar,
för en il i land.”
Men nu växer våg,
nu fördjupas göl,
och det hviner i tåg
och det knakar i köl.
Dock, hur vågorna må strida,
tumlande nu med, nu mot,
gudatimrade Ellida
trotsar ännu deras hot.
Som ett stjernskott uti qvällen,
skjuter hon sin fart i fröjd,
hoppar, som en bock på fjällen,
öfver afgrund, öfver höjd.
