Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 79 —
och två leda hafstroll rida
på hans rygg i skummig sjö.
Hejd, med pelsen snögad neder,
skepnan lik den hvita björn,
Ham, med vingar, dem han breder
hviftande, som stormens örn.
“Nu, Ellida, gäller
visa om du gömmer
hjeltemod i jernfast,
bugtig barm af ek.
Lyssna till min stämma:
är du Gudars dotter,
upp, med kopparkölen
stånga trollad hval!“ —
Och Ellida hör
på sin Herres röst,
med ett språng hon kör
emot hvalens bröst.
Och en blodig stråle ryker
utur såret upp mot sky;
genomborradt villdjur dyker
vrålande till djupets dy.
På en gång två lansar springa,
slungade af hjeltearm,
midt i luden isbjörns bringa,
midt i becksvart stormörns barm.
